Murry

Jag försöker komma fram till vad jag tycker om päls. Pälsmössor, pälsjackor osv verkar (på nytt) ha fått fotfäste hos svensken, iaf hos Stockholmaren. Debatten är igång och argumenten, från båda sidor, har vi hört förut.
Kom fram till att jag själv inte riktigt har tagit ställning än. Eller rättare sagt jag har gjort det utan att egentligen reflektera över vad jag tycker och framförallt om dessa åsikter blir till dubbelmoral i relation till hur jag lever och tycker i övrigt.

Rent spontant blir min kommentar om päls att nä usch varför då? Gud va hemskt!

Men varför är det så hemskt att gå runt med en värmande päls på kroppen bara för att det är det söta gulliga mjuka från djuren som syns, och att det just syns. Kaniner, rävar, minkar med mera. Vi ömmar för de mjuka goa djuren.

Min dunjacka som hänger ute i hallen är ju också värmande just för att den är stoppad med dun, dvs fåglarnas "päls". Var och en har dunjackor utan att det skapar någon större anstöt eller debatt. Varför är det mer ok än att ha en räv på huvudet?

De flesta av mina skor är gjorda av läder som också är en produkt från djur. Min skinnjacka som jag alltid får SÅ mycket komplimanger för är av kalvskinn. Extra mjukt! Aldrig har jag upplevt att någon förfasat sig över den stackars söta kalven.

Dessutom äter jag flera gånger i veckan stora och små djur. Köttindustrin är enorm och vegetarianer i detta avlånga land är en klar minoritet. Trots det förfasas vi över de hemska människor som bär päls. Det passar utmärkt som samtalsämne under middagsbjudningen där det serveras lamm. "Mmmm vad härligt det smakar. Ja jag såg minsann en kvinna på vägen hit och hela hon  var täckt av djur" ......"har du sett min fina nya dunjacka föresten?"